Jag är i grunden Silviasyster, vilket innebär att jag är undersköterska med specialistkompetens inom demens. De senaste två åren, innan jag började på Seniorglädje, jobbade jag enbart med aktiviteter för personer med kognitiv svikt/demenssjukdom vilket är så givande. Sång och musik skapar så mycket glädje och igenkänning. Och då är det musik som de boende känner igen – det blir mycket musik från 1940-1970 talet. Att se glädjen hos de äldre, att få dem att känna sig delaktiga i ett sammanhang och känna gemenskap, – ja, det är verkligen så givande. Med tiden byggs också relationer; man lär känna de äldre och kan anpassa aktiviteterna utifrån deras behov och intressen.

Jag har jobbat på Seniorglädje sedan i våren 2023 och jag sökte mig dit för att jag tyckte om hela historien bakom bildandet av Seniorglädje. Hela konceptet tilltalade mig mycket. Att bryta ensamheten, att få känna gemenskapen med andra, att skapa glädje. Engagemang är mycket, mycket viktigt. Det ger också mig mycket tillbaka; meningsfullhet och glädje.

Tillsammans med en kollega besöker vi ett demensboende för sociala aktiviteter. Vi börjar oftast med en promenad. Under promenaden har vi många fina samtal. Vi har sett körsbärsträden blomma och sett häggen och syrenerna. Efter promenaden har vi gemensam fikastund, vilket är också aktivitetsstunder med samtal människor emellan. Efter fikat kan vi ha frågestunder med allt från musik till sport, ordspråkslekar, sångstunder med gamla svenska visor, quiz med artister (visar först foton på artisterna) följt av inslag från artisternas repertoar (använder mycket Youtube), sittgymnastik mm. Vi har också haft dans. En boende blev så exalterad att han hämtade sin gamla ”bergsprängare” och mängder av gamla cd-skivor som vi använde som dansmusik. Min kollega och jag planerar alltid vad vi ska göra vid nästa aktivitetstillfälle innan vi lämnar boendet. Vi brukar också ha ett kort samtal med enhetschefen och rapportera vad vi gjort.